Didgeridoo

2007-10-23T11:10:00.000+02:00

Våren 1996 blev en ganska aktiv tid med mycket spel. Testade och jammade med min kompis Karin som spelade synt.
Jag har en notering: ”Tänkte tidigare ikväll återigen att jag 'inte ville tänka' och att det var bra att blåsa, att spela för då tänker jag inget.” Jag skissade på ganska fantasifulla låttexter och har kommenterat det: ”Tänker att jag nog kan ha möjlighet att komma fram med min 'busiga del' just inom musiken, och kanske genom låttexter.”
Mina tre didgeridooer fick namnen: G-Didg ”Geten”, E-didg ”Molle”, b-didg ”Beta”. Men jag har inte använt namnen i någon större utsträckning. Jag hade funderingar på att måla/dekorera didgeridooerna, med det blev aldrig av. Idag är jag tacksam för det och sätter värde på de ursprungliga dekorationerna.

(Efter det här inlägget dröjer det troligen en tid innan jag kommer med något mer men - håll ut – jag ska skriva mera.)

2007-10-21T09:32:00.000+02:00

1996-03-29 …”kanske den nya B-didgeridoon som sannolikt påverkar kvinnor starkt och kanske tar fram det kvinnliga. -den kvinnliga urkraften!” (Kommentar med anledning av att en kompis tyckte att jag hade förändrats och verkade mjukare.)
1996-04-04 ”Invigning på Delphinen. Ray var där och spelade och visade.”

2007-10-15T17:53:00.000+02:00

1996-03-24 På kvällen var jag med spelmanslaget till Sätila kyrka där vi spelade till ”Träd in i dansen”. Ja, det är märkligt hur gott det känns när vi sitter där i kyrkan och spelar!”
1996-03-25 ”Läste lite tidigare i de två böcker jag lånat på biblioteket om Aboriginal Art. Många fina bilder. Mycket linjer, konturer och en slags ’prick-teknik’.

2007-10-11T18:14:00.000+02:00

1996-03-04 Borås Tidning skriver följande:
”Kyrkbesöket gick som en dans” ”…. Hela tiden vävdes högmässan in i folkmusikens rytmer där inte ens bekännelsen gick utan musik och sången om vinet och brödet inramade nattvarden. …” I kulturspalten skriver Rolf Haglund om folkdansmässan i Gudstav Adolfs kyrkan under rubriken ”Hela kyrkan dansar” och som avlsutning skriver han: ”Vi kan dock inte underlåta att påpeka hur bra didgeridoon och de sex återhållsamma nyckelharporna klingar även i kyrkoakustiken och vilken färgklick körsångarnas folkdräkter likaledes utgjorde. Uppslutningen säger väl dessutom sitt om behovet av förnyelse av kyrkans engagemang.”

2007-10-09T17:48:00.000+02:00

1996-02-25 ”Premiär med Borås spelmanslag och folkdansmässan ”Träd in i dansen” i Hässleholmens kyrka. Det var jättefint.”
1996-03-03 ”Med Borås spelmanslag till Gustav Adolfs kyrkan och spelade ”Träd in i dansen”. Det var riktigt fint. Stannade kvar på kyrkkaffet. Det var önskemål att spelmännen skulle spela några låtar. Det blev att jag skulle ta röret. Så jag spelade med E-tonen och tyckte faktiskt att det gick rätt bra. Höll upp ibland för att det skulle bli variation. Någon undrade vad det var så vi fick förklara det och jag fick blåsa ett prov och det gick rätt bra att hålla ton en stund.”

2007-10-07T21:04:00.000+02:00

1996-02-21 ”Sen till Röda Kvarn för generalrepetition med spelmanslaget. Det blev de två nya didgeridoo som jag får ha med. Skojade och improviserade till annan musik efteråt.”
1996-02-22 ”På kvällen deltog i framträdande på Röda Kvarn tillsammans med Borås spelmanslag. Spelade enbart didgeridoo.”
1006-02-24 I Borås Tidnings kulturspalt skrev Rolf Haglund: ”22 februari Röda Kvarn, En Festlig Folklig Musikkväll”, ”Folkmusiken lever igen.”, ”Det blev förstås en ny lapp på luckan – utsålt! … När Borås spelmanslag spelade upp med en vals var det en nykomponerad sådan från Mjöbäck. En av medlemmarna uppträdde plötsligt som didgeridoospelare, och fem herrar bildade rätt vad det var en munspelskvintett. Glada och dråpliga visor fick plats…”

2007-10-04T18:19:00.000+02:00

1996-02-19 Tog vykortet med den gråluddiga uggleungen och ritade på två armar och en didgeridoo. Skrev till Ray, kommenterade den plötsliga iden att förbättra kortet! Nämnde att jag skulle vara med nyckelharporna och spela ”G” på Röda Kvarn till veckan. En skiss över kortet med den didgerioospelande uggleungen ”på G” finns här intill.

2007-10-03T19:13:00.000+02:00

1996-02-11 ”Var sedan till Ray. Provade didgeridoo bestämde mig för en G (kortare) och en i B. B var den tonart som motsvarade planeten jorden sa Ray. Den får jag hämta på Delphinen i vecka. Var på Borås spelmanslags träning, hade med G didgeridoon och provade en del.”
1996-02-13 ”Var på Delphinen och hämtade ”B” didgeridoon med det mycket låga ljudet.”
1996-02-16 ”Till övning med spelmanslaget. Det blev sagt att vi skulle ha enbart didgeridoo till alla Röda Kvarn låtarna! Kanske lika bra. De är samtliga alldeles för snabba låtar för mig att hinna med på nyckelharpan.”

2007-10-01T17:49:00.000+02:00

1995-09-24 ”Idag övade jag på didgeridoon och det kändes tydligt hur bra just den var för att få hejd på ’tankecentrifugen’! Övade också lite på nyckelharpan och bestämde mig för att gå på Borås spelmanslags träning – det var mycket trevligt och inspirerande. Vill fortsätta. Det var ett sådant totalt varande i nuet!”
1995-10-16 ”Var på spelningen igår. Fick spela en enkel understämma istället, det blev fylligt och fint och var lättare för mig. Hade med didgeridoon.”
1995-12-07 ”Sydde ett fodral till didgeridoon av det gröna tyget med vita stjärnor.”
1995-12-12 ”Var till repetition med spelmanslaget hos Anna-Lena. Det var positivt, uppiggande och trevligt.”

2007-09-29T21:27:00.000+02:00

Det blev alltså så att jag kom igång med att spela i Borås spelmanslag. Jag kom också med och tränade till ”Träd in i dansen” en svensk folkdansmässa av Per Harling och Susanne Bågenfelt. På nyckelharpan spelade jag en enkel understämma, det var precis lagom eftersom den ju hade legat oanvänd i flera år och jag var otränad. Till ”Vi tror, vi tror på dig, Gud” kompade jag med didgeridoo. I noterna är det fyra kors, jag törs inte säga vad det är för tonart, men i väl utvalda takter fick jag kompa med min E didgeridoo. Det var roligt

2007-09-28T18:24:00.000+02:00

1995-05-21: ”Besökte Mölarps kvarn, fotograferade, fikade och lyssnade på Borås spelmanslag. Pratade lite med dem efteråt.”
Detta möte omnämner jag då det senare fick ganska långtgående och trevliga konsekvenser. Ty när det kröp fram att jag hade en nyckelharpa som låg och samlade damm under sängen, blev jag inbjuden att börja spela med dem till hösten. Mer kommer om det framöver.
Länk till Borås Spelmanslag: http://www.borasspelman.se/
Den som vill veta mer om nyckelharpa kan börja med att besöka Föreningen Nyckelharpan: http://www.nyckelharpan.org/

2007-09-27T18:02:00.000+02:00

1995-04-13 skärtorsdagen: ”Tog bilen till Mölarp. Hade med fika, didgeridoo och teckningsgrejor. Så skönt det var att sitta vid det forsande vattnet i solskenet. Spelade ett par omgångar på didgeridoon och det var mysigt. Fikade, kopplade av och njöt av vårvädret.”Länk om Mölarps naturreservat: http://www.vastkuststiftelsen.org/VisaNaturres.asp?id=229

2007-09-25T18:31:00.000+02:00

1995-04-11: ”Åkte till Göteborg. Köpte två didgeridookassetter på Näckrosen… Generellt sett har jag haft mycket mindre snuva den senaste tiden…”
1995-04-12: ”Tog fram grejor och målade en känsla. Målade abstrakt, det blev likt en krokig didgeridoo!”

2007-09-24T18:30:00.000+02:00

Vad jag minns tog det mig ungefär två veckor av daglig övning med sugröret och vattenglaset för att få igång rundandningen. Men märkligt nog har jag inte hittat någon anteckning om denna för didgeridoospelandet så betydelsefulla händelse...

2007-09-23T20:55:00.000+02:00

Det här med att spela didgeridoo är en manlig företeelse i Australien. Aboriginerna har en strikt indelning av vad kvinnor och män har för uppgifter. Regeln är att männen spelar och undantagsvis spelar kvinnor. Vad vi vita kvinnor gör är ju något annat, vi lyder inte under de lagar som råder i de aboriginska samhällena. Men om man reser i Australien och kommer ut bland aboriginer skulle jag rekommendera lyhördhet inför deras åsikter och anpassning därefter.

Det finns säkert olika teorier om när i en kvinnas liv som det kan vara fysiologiskt lämpligt eller olämpligt att spela. Jag tror att man kan känna in det själv och så länge det inte handlar om överdrivet intensivt eller långvarigt spel är det nog bara hälsosamt. Vid tveksamhet skulle jag avråda från spel. Genom åren har jag själv spontant känt att jag inte ville spela under menstruationens första och andra dag. Min tanke var då att det kanske skulle kunna öka blodflödet. Det blev emellertid aldrig av att jag testade det och numer behöver jag inte längre fundera på den saken.

2007-09-22T18:12:00.000+02:00

1995-04-01 Jag deltog i en träff med en grupp som planerade för ett gemensamt projekt. Då hade jag med didgeridoon och spelade lite när jag ville koppla av. Det var positivt att jag hade den med och det väckte viss nyfikenhet.
1995-04-02: ”Fick ikväll till riktigt långa och fina toner på min didgeridoo.”
1995-04-04: ”Drömde något om musik, jag ska spela med något band, kanske med didgeridoon.”
1995-04-05: ”Lite konstig i kroppen, trodde mensen skulle komma hela dagen men inget hände. Normalt borde den ha kommit igår eller i förrgår. Jag har idag tänkt på om det kan vara något samband med mitt didgeridoospelande! Som kanske hindrar det att komma igång? Så jag får nog låta bli att spela några dagar kanske?”
1995-04-09: ”Sent på kvällen började mensen igår, minst tre dagar försenad!”

2007-09-18T22:03:00.000+02:00

Här kommer ett kort ljudprov på hur det kunde låta 1995 innan jag lärt mig rundandas. Jag hittade inspelningen på ett gammalt kassettband. Det är inte särskilt njutbart…

Men jag hittade ingenstans där det gick att ladda upp enbart ljud så jag fick göra det till en video.
Skissen jag lagt till ljudet hör egentligen till 1996 och jag kommer därför att berätta lite om den så småningom när jag kommer till 1996.

2007-09-16T18:36:00.000+02:00

1995-03-28: ” Köpte rå linolja och oljade lite inuti didgeridoon så som Ray sagt att man kunde göra ibland. Jag lyckades hålla en ljudande ton drygt en minut (även om den inte var helt jämn hela tiden).”

1995-03-30: ”Spelade ganska mycket på didgeridoon. Upptäckte att jag hade spänning i vänster kind vid sidan av munnen. Jag har ju tidigare tyckt att det gått bättre att blåsa lite till höger. Jag kunde släppa en del spänning så att även de områdena ”bulade ut” och blev mjuka när jag skulle hålla trycket i munhålan och det gick också bättre att andas in och hålla en lång ton!! Men – sen vid 20-tiden blev jag så otroligt trött! Sannolikt var det en reaktion. Jag lade mig och sov nästan som medvetslös i två timmar!!”

2007-09-15T18:48:00.000+02:00

Detta är mina ganska kortfattade och något bearbetade kursanteckningar:

Sitt på golvet, ena benet rakt och ena benet böjt och ha armen runt knät.
P-ljud, pruttande, mjuka läppar som vibrerar. Andas in samtidigt som ”pruttar”.
Slappna av i kinderna. Dra in kinderna trycka fram tungan.

Variera tonen:
1 ändra trycket från magen (stöter liksom)
2 tungan sakta fram och tillbaks (mjuka svängningar)
kombinera 1 och 2.

Ng ljud. Håll tungan mot gommen som en ventil prutta fram med tungan.
”Ha” utandning prutt och andas in.
Ha ett sugrör, tryck ut luften genom det, få det att bubbla i ett glas med vatten hela tiden.
1 an
2 ng
andas in
3 ng
4 gah (inte pah)

Man kan öva andningen genom att ta vatten i munnen och sen trycka ut det samtidigt som inandning sker.

Säga ojojoj och blåsa.
Ho ho (med magen) oi oi (med tungan) andning.
Bra att öva både att hålla tonen och rytm.

När luften börjar ta slut, dra in kinder och tryck fram tungan.
Det fungerar som med en skotsk säckpipa, den håller ett konstant tryck i säcken.
Vid didgeridoospel håller man ett konstant tryck i munnen.

Trasa med rå linolja, ta på en trasa och dra igenom ibland det är bra ger bättre ljud.
Det är bra att spela in ibland, så att man minns vad man har kommit på.
Om man kan nynna en och samma ton till en hel låt och det låter ok. Då kan man spela didgeridoo till den låten också.

2007-09-14T17:42:00.000+02:00

1995-03-26: ”Andra dagen på Raymonds didgeridookurs. Jag får till andningen bättre även om det inte lyckas alla gånger minsann. Det är mysigt när det fungerar. Jag hittade ett instrument som jag fastnade för och det hade tonen E, vilket också stod för lejonets tecken. Den var behaglig och jag fick köpa den. I kursen ingick egentligen de med tonen Ciss. Ray hade en apparat så man kunde se vilken ton man spelade. Jag hörde på ett mysigt band där en amerikansk kvinna spelade och ena sidan var i E. Gwen Jones, Voice of the Earth, Songs of the Aboriginal Horn, Raindreaming Productions, 1991. Helmysigt var det att spela till det. Hon liksom ropade och gjorde ljud samtidigt med grundtonen. Jag fick låna bandet av Ray. Så det är bara att öva på att hålla en lång ton. På kvällen funderade jag över hur det skulle vara med en didgeridoo tillverkad av en, det doftar ju så gott. Ray hade en didgeridoo i masurbjörk men någon annan lade rabarber på den tyvärr. Så ska jag sy ett vadderat fodral till didgeridoon.”

2007-09-12T17:19:00.000+02:00

1995-03-26: ”Drömde att jag var vid en liten järnvägsstation. Det verkade som jag hade sällskap med någon annan, men den personen kom körande för sent. Tåget åkte. Men sen kom ett annat tåg in på stationen. Jag visste inte om det gick att åka med det tåget. Det skulle den andra personen kanske hinna med. Rörigt, det verkade som om jag snarkade ljudligt när jag vaknade.”

Men innan jag nu fortsätter att berätta om didgeridookursen, vill jag här inflika information hämtad från Internet september 2007.
På Forum för amatörradio, enligt länken Http://www.ham.se/presentationer/3720-gday-alla-ni-svenska-amatoerer.html kan följande läsas:
”2005-12-03, 09:43 G'day alla ni Svenska Amatörer Ja just det. Jag kan Svenska, trots att jag är en äkta Australier. Jag bodde i Göteborg och Borås från 1986 till 1999. Nu är jag i Maryborough, Queensland, Australien. Jag är pensionerad Radio tekniker äfter 45år med reperation av hf, vhf och uhf fast och mobil radio apparat. När man jobba med sådant, har man inte så mycket lust att syssla med det samma i sin fritid. Därför fick jag min Radiocertifikat för bara ett år sen. Jag är aktiv på 80, 40, 20, 15 och 10m samt 2m och 70cm. Utrustningen inkludera 2st. Kenwood TS 520 S, Icom IC 730, Icom IC 2410 H, Ex militär GRC 106, 27mhz cb och uhf cb, diversa Mottagare, och ett hel rum fullpakat med delar, testapparater,antenner odl. Och sen har vi datorn. Jag har EchoLink och Skype "Raystock". Just nu är jag fullt uptagit med att översätta GSAs 8s8bt sajt till Engelska Hör av er, till och med om ni bara vill snacka en stund. 73 de vk4tpt Ray Stockdale”

2007-09-10T17:57:00.000+02:00

Året var som sagt 1995. Jag skrev brev till Ray den åttonde mars och frågade om didgeridookursen. Den 20 mars ringde han och vi pratades vid.
1995-03-22: ”Idag på kvällsmeditationen tänkte jag på didgeridookursen och instrumentets dekor. Så växte det fram en lång grön drake som slingrade sig runt instrumentet mot en rosa bakgrundsfärg. Kanske hade den svarta konturer. Kanske hade den även gulsvarta sicksackformiga dekorationer.”
1995-03-25: ”Varit hela dagen på didgeridookurs för Ray Stockdale i Delphinens lokaler. Det var ganska svårt. Men jag klarade nästan att hålla tonen medan man andas in mera luft. Det är något som kräver en del koordination. Övade lite på kvällen och tog det lugnt i övrigt. Hannes från Göteborg och Anna från Funningen utanför Borås hade med sig egna instrument. Agneta från Väddö, Evy från Skövde och jag hade inga egna instrument.”

2007-09-09T21:14:00.000+02:00

En didgeridoo är ett borduninstrument. Instrumentet har inga fingerhål eller klaffar. Det är en och samma ton som spelas hela tiden, det är grundtonen s.k. drone. Man håller didgeridoon mot munnen och blåser brummande med vibrerande läppar. Lite kan det väl liknas vid när man vill få stopp på en häst och säger ”ptroo”. Grundtonen kan färgas genom olika rörelser med kinder och tunga. Rösten kommer också väl till pass och det går även att göra trumpetljud, det brukar kallas toot. När jag började spela höll jag didgeridoon lite åt ena sidan, men så småningom har jag övergått till att hålla den rakt fram och tycker att det går att göra mer på det sättet.

2007-09-07T18:28:00.000+02:00

Bilden föreställer mina tre första didgeridooer. Den vänstra är den första. De svartvita ränderna tycker jag är ganska karaktäristiska för Ray Stockdales didgeridooer. Det fanns tillfällen då jag funderade på att måla om dem, kanske med något drakmotiv. Nu är jag glad att jag inte gjorde det för jag tycker att de är fina så som de är.

Traditionellt symboliserar färgerna följande: rött – den röda jorden, gult – solen, svart – människorna, vitt – andligt (spiritual).

2007-09-06T18:55:00.000+02:00

Nåväl, bara för att man får fram ljud i ett instrument så innebär det ju inte att man har lärt sig spela det. Även för en didgeridoo, som till synes verkar vara ett mycket enkelt musikinstrument behövs det övning och åter övning. Sedan jag kommit underfund med rundandningen kom det en lång tid av träning och experimenterande. Så här i efterhand tror jag att det är ett bra sätt att lära sig. Använd fantasin, bara testa och se hur det blir. Låter det kul, kom då ihåg hur du gjorde. Annars testa igen.

2007-09-05T18:22:00.000+02:00

Jag har ett gammalt odaterat tidningsurklipp gissningsvis från 1995. Under rubriken ”Didgeridoovågen startar i Borås” ger Borås Tidnings Rolf Haglund i Musikspegeln en utförlig presentation av Ray Sockdale och instrumentet didgeridoo. ( Jag skulle vilja lägga ut artikeln här om BT godkänner det, väntar på deras svar.)

Idag verkar besöksräknaren ha fått fnatt, jag ska leta efter bättre kod till den.

2007-09-03T19:27:00.000+02:00

Hoppsan! När jag kollade bland mina anteckningar från 1996 kunde jag inte hitta något om didgeridookursen för Ray Stockdale. Mycket märkligt. Jag kollade sedan i anteckningar från 1995. Yes! Där fanns det. Mitt minne hade svikit mig, nog för att man är 55+ men ändå…
Det var helgen den 25-26 mars 1995. Första kursdagen hölls hos Delphinen och andra kursdagen hemma hos Ray.

2007-08-31T18:16:00.000+02:00

Min första didgeridoo, den jag fick på kursen har tonen E. Ray hade en ganska kort didgeridoo i tonen G som han senare motvilligt lät mig köpa. Jag ville ha den för att tonen G passar bra till många låtar som spelas i folkmusiksammanhang. Min tredje didgeridoo, jag har tre som Ray har gjort, är ett H (eller B som det väl ska kallas nuförtiden). Den ville jag ha för att den hade en så djup och mörk ton. Jag och de tre instrumenten levde lyckliga tillsammans i flera år tills skaran utökades med nästa didgeridoo.

2007-08-30T19:52:00.000+02:00

Vid den här tiden var det inte lika vanligt med didgeridoo som det är nu. Jag visste knappt något alls om Australien och aboriginerna. Det är bara att erkänna: jag visste inte ens hur en didgeridoo lät förrän jag kom till kursen för Ray Stockdale. Men det sade ”klick” och kärleken till instrumentet didgeridoo bara fanns där helt plötsligt.

2007-08-29T18:46:00.000+02:00

Förutom att öva på min didgeridoo, tränade jag envist ca 5-10 minuter varje dag med sugröret och vattenglaset. Det dröjde och inget hände. Sen plötsligt en dag efter ungefär två veckor lyckades jag för första gången hålla strömmen av luftbubblor utan avbrott. Det skedde spontant. Egentligen visste jag inte riktigt hur det gick till. Så småningom lyckades jag upprepa det och förstod hur jag skulle göra. Nästa steg var att överföra det till didgeridoon. Det var betydligt svårare eftersom det då krävdes mera luft.

2007-08-28T17:56:00.000+02:00

Vi fick börja träna för att lära oss cirkulationsandning. När man klarar det kan man spela länge utan uppehåll i tonen. Innan luften i lungorna tar helt slut tillförs ny luft. Detta sker genom att man täpper till i svalget så att lufttrycket i munhålan behålls och därmed även tonen. Samtidigt andas man snabbt in ny luft genom näsan och när det är klart öppnar man i svalget igen. Det här tar vanligtvis lite tid att lära sig. Vi fick öva genom att med ett sugrör blåsa bubblor i ett glas med vatten. Kunde man hålla en ström av luftbubblor, utan uppehåll, då hade man lyckats. Ingen fixade det under helgen, det var bara att gå hem och fortsätta öva.

2007-08-27T18:28:00.000+02:00

Kursdeltagarna var gäster hemma hos Ray. Det var en aning trångt för han hade ganska mycket saker, men det gick bra ändå. Sen fanns det en hel del didgeridooer som han hade gjort och vi fick välja en vi gillade. Ray instruerade hur vi skulle få ljud och hur vi kunde variera ljudet. Han skojade och sa att didgeridoospelande tog bort rynkor i ansiktet. Med hans vägledning gick det ganska snart att få fram ljud i didgeridoon. Hela ansiktet, ja hela huvudet vibrerade när jag lyckades få fram den djupa grundtonen. Det var en intressant upplevelse. På ett påtagligt sätt ökade jag mitt kroppsmedvetande, särskilt i kinder och hals. Men det var ju bara det att luften tog slut alldeles för fort...

2007-08-25T20:12:00.000+02:00

Kursen leddes av Ray Stockdale. I kursavgiften ingick att man också fick ett eget instrument som han hade tillverkat. Ray kom från Australien och vid den här tiden var han bosatt i Borås. Han tillverkade didgeridooer genom att borra upp hålet inuti trädstammen. I Australien är det annars så att vissa eukalyptusträd blir naturligt ihåliga genom att termiter äter ur dem invändigt. Vi fick lära oss att didgeridoo spelades av Australiens aboriginer. Det kan även stavas didjeridu. Bland aboriginerna finns många olika ord för instrumentet t.ex. mago eller yidake.

2007-08-24T19:58:00.000+02:00

Jag fick veta att det ganska snart skulle bli en helgkurs för nybörjare. Ja, det verkade ju festligt och min nyfikenhet hade väckts. Det var också med en motvilligt dröjande känsla som jag ställde tillbaka den didgeridoo som jag försökt spela på och som jag stått och hållit i en god stund medan vi pratade. Jag skulle fundera på saken. Det tog bara ett par dagar att bestämma mig för att delta i den kommande kursen.

2007-08-23T17:59:00.000+02:00

Det var en gång en ganska vanlig dag våren 1996. Jag befann mig i Borås. Vid den tiden fanns där en liten butik, Delphinen, som sålde böcker, rökelse mm. Jag skulle bara gå in och titta lite tänkte jag. Inne i ett hörn till vänster fanns det några rör av trä. De var ca 120-130 cm långa och ca 5-6 cm tjocka. Delvis var de bemålade i svart, vitt, ockra och gult. Huvudsakligen bestod dekorationerna av ränder som löpte runt om på ett dekorativt sätt.

Kvinnan i butiken förklarade att det var ett slags blåsinstrument. Vi prövade båda två men eftersom ingen av oss hade en aning om hur man skulle göra så fick vi inte fram något ljud ur dessa mystiska trumpeter av trä.

Spela didgeridoo!

2007-08-22T17:24:00.000+02:00

Det sägs att didgeridoospel är gynnsamt för hälsan.
Jag vill hålla med om det och rekommenderar verkligen didgeridoospel.
Kan du andas finns det förutsättning att spela...